Kartframställning för orienteringsändamål involverar lite olika steg.

Flygfotot, som är grunden till kartan, görs oftast av Lantmäteriverket. 

Grundmaterialet ritas upp av en stereooperatör, varav Sven Bohlin har en

utförlig hemsida om hur detta går till. Andra i branschen är bl.a. Bengt Stark, Nora

och Inger Lundqvist, Leksand.

Kartritaren kommer in i bilden när grundmaterialet är klart.

Genom systematisk rekognosering av terrängen bedöms ytor, stigar letas upp, stenar,

sankmarker med mera mäts in med stor noggrannhet.

Internationell kartnorm reglerar vad som ska finnas med på kartan.

Till hjälp används specialkompass med hög precision och gammal traditionell stegning.

Ibland höjdmätare och trådmätare vid besvärligare mörka storskogar.

2005 började jag använda GPS i kartritningen. Senaste varianten av GPS-mottagare är

en Garmin GPSmap 62s, juli 2010. Visning av egna kartor gör kartritarlivet enklare.

Ritprogrammet OCAD används av de flesta kartritare. På bildskärmen ser det ut så här

Uppförstorad maximalt för finputs.

Via en scanner läses aktuell kartritningsbit in, som man sedan får upp

 som en bakgrundsbild på bildskärmen och därigenom kan rita av detaljerna.

Normalt är att man bygger upp en stor databas över ett sammanhängande område och

uppdaterar kartan med jämna mellanrum. Genom att färgskrivare blivit allt vanligare,

 billigare och bättre, har tryckning av kartor förändrats. Aktuella särtryck tas nu fram

specifikt för tävling eller träning. Klubben som har upphovsrätten skriver själva ut kartor

och färgoffsettryck används mest till stora arrangemang eller när stor upplaga behövs.

Senast uppdaterad